Resan gick till staden Oświęcim (som tyskarna kallade Auschwitz efter övertagandet) och besöken på de två koncentrationslägren Auschwitz I och Auschwitz II (Birkenau).
Värmen utomhus och vårfåglarnas kvittrande stod i stark kontrast till kylan och tystnaden inne i barackerna och gjorde upplevelsen än mer obehaglig för varje ny barack man gick in i. Efter att ha sett alla tortyrredskap, skor från barn och vuxna, glasögon, proteser, väskor och mycket mera som vittnade om storleken på förintelsen, var det påtagligt tyst när vi lämnade museet. Nu hade vi vandrat ganska länge och behövde ett break. Lunchen på närliggande pizzeria en halvtimme senare var med tanke på det man nyss sett en aning svårsmält.
Efter lunch tog vi bussen till Birkenau och ett som det visade sig långvarigt besök.
Vid det här enormt stora koncentrationslägret som på polska heter Brzezinka (björk på svenska) mördades drygt en miljon människor från det av nazisterna ockuperade Europa.
Efter att ha sett område efter område och vandrat i flera timmar kom vi slutligen fram till platsen för gasningarna och det enorma och kusliga krematoriet. Känslorna som man fick här är svåra att beskriva och kan nog bara upplevas vid den här platsen. Vid krematoriet höll en stor grupp israeliska soldater minnesstund i en röd solnedgång som var som tagen ur en film om stället och dess historia.
Förutom dessa israeler var vi de sista besökarna på området och när vi skulle gå ut hade man hunnit stänga grinden och hängt på en kedja. Den var självfallet till för att inga fler besökare skulle komma in, men tankarna hade ändå hunnit ta fart. När Christoffer klämde sig ut genom grinden upptäckte en rökande vakt oss och hakade skrattande av kedjan.
En snabb titt på busstabellen visade att sista bussen till Oświęcim redan gått. Jag förklarade att vi var tvungna att promenera och möttes till min förvåning inte av några större protester. När vi hade gått en stund stannade turligt nog en äldre man i taxi upp för att ge oss skjuts in till busstationen. Även sista bussen till Krakow hade gått och springande mot tågstationen hoppades jag på att vi skulle slippa åka taxi hela vägen till Krakow. Nu hade vi tur och fick biljetter till sista tåget som enligt gumman i luckan skulle gå direkt. Resan tillbaka var om möjligt ännu långsammare och efter en sen middag i gamla stan somnade vi nästan genast.
Klicka på bilderna om du vill se de i större format..